Kvindevold i Sverige
Ur Blågula FRÅGOR 2/97:
Kvinnovåld
Anhopningen av våld mot invandrarkvinnor i Sverige på kort tid,
där gärningsmännen var muslimer, har uppmärksammats i media.
Vi saxar här ur fyra inlägg.
Expressen skriver den 11/2, på ledarplats:
"Att en kvinna mördas för att hon 'lever som en svensk' är ord
som borde vara omöjliga att uttala i Sverige. .. i dessa fall
talar gärningsmännen ett mycket tydligt språk. Med hänvisning
till gamla släkttraditioner underkänner de kvinnornas rätt
till frihet.
Därmed förnekar de den rättstradition som är den svenska och
därmed är de på direkt kollisionskurs med det land de lever i."
"Västvärldens moralbildning och rätts- väsen utgår från
individen... För att undgå fler mord - i söndags dog ännu en
arabisk kvinna för att hon levde 'svenskt' - måste det svenska
samhällets institutioner vara mycket tydliga. Det
relativistiska tjafset måste ut..."
"Vidare måste det komma en reaktion från de svensk-arabiska och
svensk-turkiska grupperna. Var är imamerna när tonåringar
ursäktar kvinnomisshandel med islam? Var är de turkiska
auktoritetena? ... Den som tiger, han samtycker."
Aftonbladet skriver den 19/2, på ledarplats:
"...debatten är förenklad och farligt generaliserande....
Frågan om kvinnovåldet innehåller flera aspekter: könsmässiga,
sociala, religiösa och kulturella. "
"Ungefär en gång i veckan mördas en kvinna av en man som är
henne närstående i Sverige. Flera gånger om dagen misshandlas
en kvinna av en man. Den absoluta majoriteten av dessa kvinnor
och män är svenskar. Men nästan alltid beskrivs detta
kvinnovåld i individuella termer. Det kan handla om mannens
drogberoende, psykiska hälsa eller sociala utsatthet. Brott
begångna av svenskar mot svenskar uppfattas uppenbarligen som
något helt annat än brott begångna av invandrare mot
invandrare."
Svenska Dagbladet den 24/2 har en insändare undertecknad av sju
personer, från ungdomsorganisationer för portugiser, serber,
assyrier, afrosvenskar och turkar i Sverige:
"Nalin Baksi har i en artikel i SvD (8/2) berättat att
händelser av detta slag inte är något nytt. I ett genmäle till
artikeln frågar sig Alexandra Pascalidou (17/2) vilket som är
värst - att känna till mordplaner utan att polisanmäla eller
att sprida falska uppgifter om folkgrupper! Debatten har
således nått ett lågvattenmärke..."
"Det är ohållbart att minimera rörelsefriheten för flickor i
tron att det svenska samhället har en negativ påverkan på en
individ. Tvärtom finns många 'goda värden' att inhämta genom t
ex ett aktivt deltagande i föreningar för invandrarungdom."
"Vad som behövs är konkreta förslag till hur vi överbrygger de
motsättningar som ligger till grund för denna typ av våld. En
bagatellisering av problemet som Pascalidou gör sig skyldig
till hjälper föga."
I Dagens Nyheter den 1/3 träder en ung iranska, Asrin Mohamadi,
fram på nyhetsplats.:
"Asrin Mohamadi ser varje dag prov på förtryck av kvinnor i
muslimska familjer i Sverige. Det är samma förtryck som hon
själv upplevde dagligen i Iran.
- Här råder religionsfrihet och demokrati. Men kränk då inte
mina rättigheter som kvinna."
"- Om man påstår att en vit mans intelligens är dubbelt så hög
som en svart mans blir det uppror. Hur kan man såga att en
kvinna inte är lika intelligent som en man? Är inte det lika
hemskt och lika förnedrande?"
"Hon...föreslog att muslimska kvinnor i Sverige skall förbjudas
att använda slöja utomhus eftersom slöjan...är en symbol för
förtryck. Hon jämförde med att man nu straffas när man bär
vissa rasistiska symboler."
Blågul kommentar
Den centrala frågan kring det diskuterade kvinnovåldet är om
det rör sig om enskilda och individuella handlingar, eller om
individernas agerande har kulturella och traditionella grunder.
Finns det klaner i Sverige, med egna lagar och normer, med
egen rättskipning?
De röster som har höjts med krav på att de nu aktuella dåden
enbart ska bedömas utifrån ett individuellt perspektiv visar
att många har missat huvudpoängen. Vad vi här ser är just två
kulturella och traditionella system som mötts och krockat
rejält med varandra. Förnekar vi detta och söker enbart
individuella förklaringar sopar vi det faktiska problemet -
kulturkrocken - under mattan. Vi har i årtionden matats med
slagord som "mångkulturell mix" och "berikande kulturmöten".
När nu resultatet av vårt nya s.k. mångkulturella samhälle
visar sig så tydligt som i dessa nyligen inträffade fall har vi
för ett utmärkt tillfälle till en konkret diskussion.
Frågor som hur "fri" den svenska kvinnan är, eller hur "ofri"
den muslimska, skulle kunna vara just berikande och utvecklande
att få ta upp i en öppen diskussion.
Men hur ska vi kunna få en "mångkulturell mix" om en främmande
kultur ivrigt bortförklaras när den tar sig obekväma och
skrämmande uttryck? Hur få till stånd "ett berikande
kulturmöte" om den nya kulturen förnekas ha traditioner som
skiljer sig från våra?
Frågan om kvinnoförtryck är för viktig för att sopas under
mattan genom förnekanden eller missriktad "förståelse". Den
måste tas upp nu, annars kommer problemen bara att växa
ytterligare.
AB-ledarens sifferexercis känns f.ö. igen från debatten om
våldsbrottslighet i allmänhet. Så länge det bor väsentligt fler
infödda svenskar än invandrare (särskilt bland vuxna, som det
här handlar om) i Sverige så ska det mycket till, innan
antalet kvinnomisshandels-fall med invandrare som gärningsmän
också i absoluta tal blir flest. Naturligtvis! Det
intressanta måste vara de relativa talen.
För att problem ska kunna tacklas måste man börja med att
erkänna deras existens. Aftonbladet står - lika litet som
Alexandra Pascalidou - på invandrarnas sida.
{PRIVATE}{HYPERLINK "http://www.bgf.nu/"}Blågula FRÅGOR,
huvudsidan
